Vi vet så lite om Jesus, så det är egentligen lönlöst att tillbe honom på grund av det han ska ha sagt eller gjort. Källorna är alldeles för otillförlitliga för att man ska kunna slå fast det ena eller det andra. Forskare är mer eller mindre överens om att en profet med det namnet ska ha funnits, men that's about it. Och det är i sig inget "bevis" på någonting. Det fanns många profeter, både före och efter Jesus påstådda livstid. Vissa av dem avrättades, de med, men till skillnad från Jesus är de allra flesta totalt bortglömda av historien.
Det kristna har gjort i årtusenden är att skapa bilden av hur en människa som Jesus - Guds biologiska son, Gud själv personifierad i kött och blod - skulle agera och uttrycka sig om han hade funnits. En önsketanke, med andra ord. Vad skulle en gudomlig människa göra? Vad skulle han säga? Skulle en sådan människa - som står över "vanliga" människors bitterhet och småsinthet - ha styrkan att älska sin nästa, att vända andra kinden till? Skulle en sådan människa rentav vara beredd att offra sitt liv av empati för andra, skulle en sådan kärlek till sina medmänniskor vara möjlig?
De formade en bild av en varm och karismatisk man, som ville väl och som vars budskap (den bästa och ljusaste delen av det, åtminstone) egentligen kan kokas ner till följande: var snälla mot varandra. Ta hand om varandra. Bär inte hat i bröstet, förlåt och försök älska varandra.
Jesus är ett tomt papper, som människor i årtusenden har fyllt med sina egna färger. Ljusa färger, mörka färger. Vad en kristen gör när den tillber och hyllar Jesus är egentligen att den tillber de tusentals människor som har skapat och format bilden av honom genom åren. Att hylla Jesus är att hylla människans dröm om en man som Jesus. Att tillbe Jesus är att tillbe människan själv.
Samma sak med Jahve.
Samma sak med Allah.
Samma sak med alla andra gudar som människorna har drömt fram sedan tidernas begynnelse.
Så man kan egentligen skippa allt det där. Jag klappar mig själv på axeln och tänker att Gud - vad det nu är, en kraft, en vilja till gott, en förnimmelse om ett ljus - finns i mig ändå, oavsett jag vill det eller inte. Gud finns i mig och i dig. Vi behöver inga mellanhänder.
Vi behöver inga religioner.
Det kristna har gjort i årtusenden är att skapa bilden av hur en människa som Jesus - Guds biologiska son, Gud själv personifierad i kött och blod - skulle agera och uttrycka sig om han hade funnits. En önsketanke, med andra ord. Vad skulle en gudomlig människa göra? Vad skulle han säga? Skulle en sådan människa - som står över "vanliga" människors bitterhet och småsinthet - ha styrkan att älska sin nästa, att vända andra kinden till? Skulle en sådan människa rentav vara beredd att offra sitt liv av empati för andra, skulle en sådan kärlek till sina medmänniskor vara möjlig?
De formade en bild av en varm och karismatisk man, som ville väl och som vars budskap (den bästa och ljusaste delen av det, åtminstone) egentligen kan kokas ner till följande: var snälla mot varandra. Ta hand om varandra. Bär inte hat i bröstet, förlåt och försök älska varandra.
Jesus är ett tomt papper, som människor i årtusenden har fyllt med sina egna färger. Ljusa färger, mörka färger. Vad en kristen gör när den tillber och hyllar Jesus är egentligen att den tillber de tusentals människor som har skapat och format bilden av honom genom åren. Att hylla Jesus är att hylla människans dröm om en man som Jesus. Att tillbe Jesus är att tillbe människan själv.
Samma sak med Jahve.
Samma sak med Allah.
Samma sak med alla andra gudar som människorna har drömt fram sedan tidernas begynnelse.
Så man kan egentligen skippa allt det där. Jag klappar mig själv på axeln och tänker att Gud - vad det nu är, en kraft, en vilja till gott, en förnimmelse om ett ljus - finns i mig ändå, oavsett jag vill det eller inte. Gud finns i mig och i dig. Vi behöver inga mellanhänder.
Vi behöver inga religioner.
