Tog med mina två äldsta kalvar på Disney on Ice i Globen idag: ett studiebesök i omänsklig trängsel med tre hundra miljoner andra småbarnsfamiljer men en dag som visade sig vara oväntat vacker.
För när man ser saker genom barns ögon blir ju den här världen oändligt mycket mer intressant. T-banan, så häftig! Globen, så stor! Sockervadd, vilken delikatess!
Deras små händer i mina genom stöket och larmet och alla potentiella faror. Deras små ögon, så vidöppna inför den här världens alla intryck. Min själ glöder av kärleken till dem. En del av mig kan fortfarande inte förstå att jag är pappa. Så väldigt oerhört det är att ha det ansvaret.
Ungarna hade inte varit i Globen innan. Julies första intryck sammanfattar rätt bra varför jag känner mig så glad som tog dem med på det här idag:
Wooooow, kolla Edward, vad stor!! Den är ju som Mount Everest, gånger tre!! Eller fyra, eller fem!
