Ibland behöver man det här. Sova till fucking elva. Äta svindyr brunch i hotellbar. Sörpla ostron. Dränka amerikanska pannkakor i lönnsirap. Handla kläder för två lakan, sätta sig på ett café och prata om livet. Ligga i sängen, gå upp igen. Läsa om rymden. Lyssna på vad fan man vill, hur länge man vill. Äta sushi klockan åtta. Prata prata prata. Och till punkt, aldrig bli avbruten.
Hinna. Känna. Efter. Vad. Man. Egentligen. Känner.
Ibland behöver man helt enkelt ta en paus från att vara förälder.
lördag 31 januari 2015
Barnfritt
tisdag 27 januari 2015
Vad som krävdes för att jag skulle fatta på riktigt
Men i min vackra dotters ådror rinner blod från de som mördades. Det har fått mig att se annorlunda på förintelsen. Den är inte längre abstrakt – ekon av den vandrar ju omkring på rultiga ben i mitt kök i detta nu.
Livs mormorsmormor och mormorsmorfar mördades av nazisterna. Bland många andra släktingar och förfäder på hennes mors sida av släkten. I direkt nedstigande led härstammar hon från de som slaktades så besinningslöst.
Jag fattade det nog inte riktigt förr. Men nu gör jag det.
söndag 25 januari 2015
Sållade mig till flocken
Jag har skaffat instagram. Fem år efter alla andra. Lite som den här bloggen, som jag drog igång typ fem år efter att det var hett att blogga.
Jag går mot strömmen. I några år iallafall.
Det här med instagram är ju egentligen ett helvete. Folk lagar mat så de slår knut på sig själva, och tar muppiga selfies dagarna i ända. Jag vet ju att alla är olyckliga innerst inne. Alla utom jag, som har hittat den sanna lyckan.
Men det är lite kul också. Man kan fippla med effekter och få sina bilder att bli rätt snitsiga.
fredag 23 januari 2015
onsdag 21 januari 2015
Vi börjar komma upp i åren
tisdag 20 januari 2015
Gud. Religion. Tisdag.
Det kristna har gjort i årtusenden är att skapa bilden av hur en människa som Jesus - Guds biologiska son, Gud själv personifierad i kött och blod - skulle agera och uttrycka sig om han hade funnits. En önsketanke, med andra ord. Vad skulle en gudomlig människa göra? Vad skulle han säga? Skulle en sådan människa - som står över "vanliga" människors bitterhet och småsinthet - ha styrkan att älska sin nästa, att vända andra kinden till? Skulle en sådan människa rentav vara beredd att offra sitt liv av empati för andra, skulle en sådan kärlek till sina medmänniskor vara möjlig?
De formade en bild av en varm och karismatisk man, som ville väl och som vars budskap (den bästa och ljusaste delen av det, åtminstone) egentligen kan kokas ner till följande: var snälla mot varandra. Ta hand om varandra. Bär inte hat i bröstet, förlåt och försök älska varandra.
Jesus är ett tomt papper, som människor i årtusenden har fyllt med sina egna färger. Ljusa färger, mörka färger. Vad en kristen gör när den tillber och hyllar Jesus är egentligen att den tillber de tusentals människor som har skapat och format bilden av honom genom åren. Att hylla Jesus är att hylla människans dröm om en man som Jesus. Att tillbe Jesus är att tillbe människan själv.
Samma sak med Jahve.
Samma sak med Allah.
Samma sak med alla andra gudar som människorna har drömt fram sedan tidernas begynnelse.
Så man kan egentligen skippa allt det där. Jag klappar mig själv på axeln och tänker att Gud - vad det nu är, en kraft, en vilja till gott, en förnimmelse om ett ljus - finns i mig ändå, oavsett jag vill det eller inte. Gud finns i mig och i dig. Vi behöver inga mellanhänder.
Vi behöver inga religioner.
måndag 19 januari 2015
Stark. Beautiful.
Vad skulle jag känna om jag vandrade omkring på Venus?
söndag 18 januari 2015
Socialrealistiskt samtal med Jessica, söndag kväll
Jessica: När man har sorterat de ljusa strumporna, det är då det verkliga arbetet börjar. Kolla här, hundra nyanser av svart!
onsdag 14 januari 2015
Blyga
Fast vi ser varandra varje dag blev vi nästan blyga när vi gick på lyxkrog ikväll. Tiden utan barn är exotisk för oss dessa dagar. Vi trevar oss fram, minns långsamt hur det var då, när allt var nytt. Innan vi visste allt om varandra. Drömmarna, det mörka.
tisdag 13 januari 2015
måndag 12 januari 2015
Samtal med Edward, måndag kväll
onsdag 7 januari 2015
tisdag 6 januari 2015
Interstellar
Sanden lyckades lista ut hur den blev kastad. Men aldrig av vem, eller varför. Om detta tvistade man högljutt och skar halsarna av varann.
söndag 4 januari 2015
lördag 3 januari 2015
Dagens vackraste överdrift
Tog med mina två äldsta kalvar på Disney on Ice i Globen idag: ett studiebesök i omänsklig trängsel med tre hundra miljoner andra småbarnsfamiljer men en dag som visade sig vara oväntat vacker.
För när man ser saker genom barns ögon blir ju den här världen oändligt mycket mer intressant. T-banan, så häftig! Globen, så stor! Sockervadd, vilken delikatess!
Deras små händer i mina genom stöket och larmet och alla potentiella faror. Deras små ögon, så vidöppna inför den här världens alla intryck. Min själ glöder av kärleken till dem. En del av mig kan fortfarande inte förstå att jag är pappa. Så väldigt oerhört det är att ha det ansvaret.
Ungarna hade inte varit i Globen innan. Julies första intryck sammanfattar rätt bra varför jag känner mig så glad som tog dem med på det här idag:
Wooooow, kolla Edward, vad stor!! Den är ju som Mount Everest, gånger tre!! Eller fyra, eller fem!
Dröm som besannades
Hittade gammalt blogginlägg från september 2011. På den tiden var jag fortfarande nio till fem-knegande nöjesreporter:
Soffan i Solna och vi är professionella yrkesutövare i kväll. Jag skriver tv-krönika och Jessica skriver frilansknäck. Tänk om det alltid vore så här. Att man jobbade från soffan, att man aldrig mer behövde pendla eller stressa till morgonmötet. Tänk om man alltid var så här fri.
Ja, tänk Jon. Allt du behövde var att våga ta ett hopp bara. Och det gjorde du ju, senare på hösten det året.
Tack för det.
fredag 2 januari 2015
Glad, gladare...
...Liv. Och Jessica. Och 2015, än så länge.
Ett vackert år är det redan. Björn skickade den här bilden från Åhus igår morse. Jag tittade på den och greps av en plötslig gudstro:
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...