Vi testade att byta skola för Julie, för vi tyckte inte att hennes förra skola var något bra. Det visade sig att den nya skolan var tio gånger värre, så efter jullovet börjar hon på den gamla skolan igen.
Det här har varit för jävligt, och jag är fortfarande långt ifrån övertygad om att den nygamla skolan är rätt i långa loppet.
Men en sak som gör att det ändå känns lite lättare att släppa iväg henne till plugget är att S, hennes bästis, väntar på henne där. Tidigare idag lekte de och gav varandra julklappar. Lustigt nog gav de, och fick, nästan identiska saker: Julie gav en glasbrosch i form av en björn, och fick en glasbrosch i form av en groda tillbaka.
De tycker om varandra, och sånt är vackert och ömtåligt som glas.
måndag 30 december 2013
Att ha en vän
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...