Men jag får stå mitt kast. I detta nu sitter jag med en text som trilskas som en åttakilos bebis, men som jag lik förbannat måste krysta ut genom min stilistiska vagina. För kunden ska ha sitt och jag har en familj att föda.
Ja, det där med vaginan är en värdelös liknelse. Jag säger ju det. Jag borde sota skorstenar.
