Jag spelar det här livet med en absurt stor insats. Tre barn. En fru. När som helst kan de ryckas ifrån mig. Och då skulle all min lycka implodera som en död stjärna.
Det är bara tur som separerar de lyckliga från de olyckliga. Det finns ingen rättvisa i världen. Ingen Gud som lyssnar till de rättfärdiga. När som helst kan vi vakna upp och hemsökas av en katastrof.
tisdag 17 september 2013
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...