Liv har på sig Yankees-tröjan som jag ursprungligen köpte till Edward hösten -09 när jag var i New York för första gången. Blir glad av att se den. Som att en liten del av NY är här i vårt vardagsrum i kväll.
Den mäktiga speakerrösten som ekade över Yankee Stadium när lagets stora stjärna kom upp för att slå. Sättet han alltid sa spelarnas nummer två gånger. Så onödigt. Så fantastiskt.
...and now batting, the shortstop, number 2, Derek Jeter...
En minimal konstpaus. Sen upprepningen:
...number 2.
onsdag 5 juni 2013
Det händer att jag längtar till New York
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
För ett tag sen satte Edward ner foten i plugget. Hans klass fick lära sig en alfabetsramsa som gick så här: ABCD - råttmor kokar te EFGH...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...