Liv har på sig Yankees-tröjan som jag ursprungligen köpte till Edward hösten -09 när jag var i New York för första gången. Blir glad av att se den. Som att en liten del av NY är här i vårt vardagsrum i kväll.
Den mäktiga speakerrösten som ekade över Yankee Stadium när lagets stora stjärna kom upp för att slå. Sättet han alltid sa spelarnas nummer två gånger. Så onödigt. Så fantastiskt.
...and now batting, the shortstop, number 2, Derek Jeter...
En minimal konstpaus. Sen upprepningen:
...number 2.
onsdag 5 juni 2013
Det händer att jag längtar till New York
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...