Vaknade fyra av fruktansvärd mardröm. Kan inte somna om.
Jag och Julie skulle börja ettan tillsammans. Oklart om det var ettan av lågstadiet eller ettan av gymnasiet. Det fluktuerade.
Första dagen i en sal av främmande barn/tonåringar fick vi göra ett prov i allmänkunskap för att se hur smarta vi var. Jenny Strömstedt var vår lärarinna. Första delen av provet var matte. Ekvationer. Jag kunde inte ett skit. Jag förstod inte ens frågorna. Jag sneglade på Julie, hon kunde allt. Jag kopierade några av hennes svar. En del var inte siffror, utan krumelurer som såg ut som blommor.
Jenny Strömstedt kom på mig. Hon kom fram och sa "Jon, det här funkar inte. Du kan ju ingenting. Försök inte låtsas när du inte kan någonting".
Hon har rätt. Det är därför jag inte kan somna om.
lördag 16 mars 2013
Mardröm
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...