Livan har nästan – nästan – lärt sig att sitta själv utan stöd. Det brukar hålla nån minut, sen faller hon som en fura.
Men lika glad för det är hon.
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...