Det är omöjligt att blogga om sitt barns födelse. Så jag låter bilder tala mer än tusen ord och återkommer möjligen vid ett senare tillfälle om vad som hände 14.36 i tisdags (och de dramatiska timmarna dessförinnan och efteråt).
I detta nu ligger min vackra dotter i min vackra frus famn. Livet har välsignat mig med ännu ett mirakel. Jag vet inte vad jag gjorde i mitt förra liv för att förtjäna det här, men det måste ha varit något alldeles extraordinärt.
