Samtal med Liv, tisdag förmiddag

Liv: Nej pappa, det här går inte längre. Du har tjockat på dig nåt fruktansvärt det senaste året, det är patetiskt för fan! Nu sätter du på dig din "Biggest loser"-tisha och köper medlemskort på närmaste gym, uppfattat? Raus!!
Jag: Ok.

Min fru är hetast i världen

Lördag kväll och för första gången sen Palme-mordet har herr och fru Forsling unnat sig lite vin. Fru F bara ett glas eftersom hon ammar, herr F några fler.

Fan vad livet är lysande. Jag tycker så synd om alla jävlar som ligger på kyrkogården i kväll. De får inte vara med. Men jag får vara med och jag har de tre vackraste barnen i världen och den hetaste frun och jag är frisk och fortfarande fuckable i vissa vinklar. Jag borde ha en käftsmäll egentligen.

Snön faller

Sitter i en svindyr hotellsvit och lyssnar på ljudet av Markus som knappar ner sin recension av Ulf Lundells turnépremiär här i Västerås ikväll. Jag och Björn var där privat, och det var väl inte Springsteen -75 direkt, men en sån som jag - som fick Uffe med bröstmjölken - kunde ändå värma mig med två låtar när tiden liksom stannade upp en smula.

Bente. Och Snön faller (och vi med den). Fyra år gammal med hörlurar på golvet bredvid grammofonen. Över tre årtionden senare, samma röst, samma ord, samma man.

Det är nästan så man kan fantisera att livet kommer att fortsätta i all oändlighet.

Just nu: endast frilansjournalisten är vaken

Alla i lägenheten sover utom jag. För jag måste skriva ut en intervju jag gjorde med en så kallad idrottslegendar förra veckan.

Liv håller mig sällskap. Hon är en fantastiskt vacker bebis och även när hon sover är hon underbar att umgås med.

Samtal med Edward, söndag kväll

Edward (ser en tolvårig tjej gå förbi): Den där tjejen var vacker. Henne vill jag ha hemma!
Jag: Vill du? Vad ska du göra med henne hemma då?
Edward: Jag vet inte, köpa henne kanske.
Jag: Man kan inte köpa tjejer!
Edward: Joho! Jag vill köpa henne och sova med henne!
Jag: Herregud, nej det går inte.
Edward: Okeeeeej, då lämnar jag tillbaka henne då.

Mitt i naturen

Om jag behövde ett till bevis på att jag är medelålders fick jag det igår. Jag blev på allvar uppspelt när två fåglar visade tecken på att vilja flytta in i fågelholken som Jessica och Julie pyntade och hängde upp i fjol.

Det är något med livets gång, antar jag. Det lilla blir till slut det stora.

Julie i högform

Min äldsta dotter har varit ett geni hela kvällen. Först berättade hon vad hennes fyra dockor heter. Särskilt namn nummer fyra är legendariskt:

Olivia Bergsbröst
Ontavit Stjärnfallshjärta
Anessa Inlandberg
Rock Stjärna

Sen visade hon ett smakprov på 2030-talets svenska hip hop-scen:

På Nalen

I fjol stod Dave Grohl på den här scenen. I dag är det Carolina Klüft.

Det kan vara det enda de två människorna någonsin kommer att ha gemensamt.

Tillbaka på pendeln

Japp, sitter och stirrar på en SJ-automat igen. Två dagar i rad med tidiga jobb i Stockholm betyder att jag återigen tvingas trängas med de hålögda morgonpendlarna. Det är inte värdigt, det här. Jag förstår faktiskt inte hur jag orkade göra det i så många år.

Tack Jahve att det bara är tillfälligt.

Tillbaka till ön

Skriver om Alcatraz - igen - i veckans nummer av Allers. Finns i butik från och med i morgon om någon därute skulle vara nyfiken.

Det är möjligt att jag någon gång kommer att tröttna på att skriva om Frank Morris och bröderna Anglin. Det är också möjligt att det kommer att börja regna rosa, chokladmarinerade möss.

Samtal med Edward, tisdag kväll

Edward: Men hon badar ju inte!
Jag: Jo, det gör hon väl?
Edward: Släpp ner henne då.
Jag: Nej, det kan man inte göra. Då sjunker hon till botten.
Edward: Men hon kan väl stå upp?
Jag: Nej, bebisar kan inte göra nånting.
Edward: Då fuskar hon i badet!

Elva dagar på planeten Jorden

Innan alla påklistrade traditioner, innan all acklimatisering. Innan kunskapen, sammanhangen, tidsandan. Innan religionen, vetenskapen. Innan havet, fälten. Innan stormarna, regnen, besvikelserna, triumferna.

Innan språket. Vad tänker man på då?

L. A. R. L. Forsling

Liv för att hon är liv.

Ann efter den här kvinnan, och den här.

Ruth efter den här kvinnan, och efter Jessicas mormor.

Linnea efter Jessicas farmor.

Nu i eftermiddag postade vi brevet till Skatteverket. I all framtid och i all evighet är dessa namn från och med denna stund huggna i sten, amen.

Kaffe med bröstmjölk

Nu kan jag bocka av ännu en smakupplevelse i livet: Café Tutte. Nyss inmundigade jag en kopp Gevalia med tre sockerbitar och en halv deciliter bröstmjölk straight from Jessicas tap. Varför, undrar ni? Antagligen för att jag är en sån spännande, okonventionell och nyfiken människa.

Det smakade ungefär som kaffe med mjölk brukar smaka. Möjligen med en svag bismak av kannibalism.

Den Brynnelska genen

Bebisar går igenom ungefär 1637 olika utseenden på en dag. Det är som att de har alla sina förfäders ansikten lagrade i en databas och plöjer igenom dem, ett efter ett, tills de hittar något de känner sig bekväma med.

Ibland när jag vaknar ser Liv exakt ut som sin judiska mormorsmor. Sen på eftermiddagen är hon kusligt lik sin farmor. Hennes farmor - min mamma, in other words - hette Brynnel som flicka, och hennes familjs gener har manifesterat sig något fruktansvärt i Julie. Frågan är om inte Liv också har fått en rejäl dos av just den sleven: ibland är hon en kopia av sin storasyster som hon såg ut som nyfödd.

Det är alltså Jullan som är överst, ifall ni undrar.

Julie och den låååånga tanden

Min äldsta dotters första skolfoton kom idag. Cirka två timmar efter att dessa bilder togs tappade hon sin framtand, som till synes slog världsrekord i att vara lös vid fototillfället.

Men nu och för all framtid kommer hon att vara frusen i det här ögonblicket i våra familjealbum.

Rättelse

Många oroliga fans har hört av sig efter Jessicas skandalösa uttalande i senaste numret av Expressen Söndag.

Jag kan härmed lugna er: jag har så klart aldrig skött om en krukväxt i hela mitt liv.

Första helgen som fem

Den uppdaterade versionen av familjen Forsling börjar landa så smått. Ungarna närmar sig sin lillasyster på olika sätt: Julie är försiktig och avvaktande till en början (hon vill försäkra sig om att Liv inte ska börja gallskrika när som helst), sen överöser hon henne med pussar och oväntade komplimanger av typen "du är så gullig! Du har fem fingrar!"

Edward tycker det är märkligt att Liv inte fattar vad han pratar om och försöker tålmodigt få kontakt med henne genom att titta in i hennes ögon och säga "hallå?". Men han avgudar henne verkligen. Han vill bära henne och vagga henne och mata henne med tomater. Trots att han inte har varit storebror i en vecka ens vill han redan ha mer: "jag vill ha en till bebis! Kan jag inte få det, pappa?"

Liv är tyst och ler hemlighetsfullt. Det rör sig ett vidunderligt intellekt under de mörka sjöarna som är hennes små ögon. Hon är nyanländ från kosmos och vet saker som inte vi andra vet.

Betydelsen av ett ord

Jag är som bekant en före detta nöjesreporter på Sveriges största blaska, och som sådan blev jag bekant med en del mer eller mindre glamorösa så kallade kändisar. Några är jag kompisar med på Fejjan. En av dem är skandalmanagern Michael Brinkenstjärna, som är aktuell i dessa dagar med en bok om sin karriär. Häromdagen blev jag taggad i nedanstående bild av honom, strax efter att jag själv lagt upp nyheten om vår dotters födelse. Det slog mig: ordet "Liv" har nog aldrig haft så vitt skilda innebördar som i just det här fallet.

En uppdatering

Samtal med Edward, onsdag eftermiddag

Edward: Åhh så liten och gullig hon är! Hon ser ut som en gurka i pyjamas!

Liv, de första dagarna

Det är omöjligt att blogga om sitt barns födelse. Så jag låter bilder tala mer än tusen ord och återkommer möjligen vid ett senare tillfälle om vad som hände 14.36 i tisdags (och de dramatiska timmarna dessförinnan och efteråt).

I detta nu ligger min vackra dotter i min vackra frus famn. Livet har välsignat mig med ännu ett mirakel. Jag vet inte vad jag gjorde i mitt förra liv för att förtjäna det här, men det måste ha varit något alldeles extraordinärt.

01/10

Den 1 oktober 2010. Jag och Jessica möter Gud på en sunkkrog i Gamla stan.

Den 1 oktober 2011. Jag friar till Jessica på samma sunkkrog:

Den 1 oktober 2012. Det hade så klart varit kosmisk perfektion om vår dotter Liv hade fötts just idag, men hon vill uppenbarligen ligga och tjocka på sig i sin mammas mage lite till och who can blame her.

Samtidigt är jag glad att vi får behålla den här dagen för oss själva, jag och Jessica. Vissa datum är heliga, och den här dagen kommer alltid att vara vår privata julafton. Om ni råkar gå förbi restaurang Borgmästarn den 1 oktober 2047 finns det en stor chans att ni hittar oss därinne, skålandes i champagne.

Så grattis, älskling. Du är allt för mig.