Tv-krönne, tisdag

Jag drömde det var fred på jord.
Och alla dejtingprogram var slut.

”Jag har verkligen svårt att få äkta känslor för någon”.
Programmet är ”Ensam mamma söker”, kanalen är TV3, orden är 22-åriga Mys och hon pratar om de singelkillar som slåss om hennes hjärtas gunst på måndagskvällar klockan åtta.
Men hon har också formulerat dejtingprogrammens stora akilleshäl:
De är ju inte på riktigt.
De har aldrig varit på riktigt.
Det är lätt att glömma det, när ”Ensam mamma söker” gör sitt fjärde år i rutan och TV4:s ”Bonde söker fru” har rullat på sedan Libanonkrigets dagar. Det är lätt att tro att tradition borgar för kvalitet, och att det vi bjuds på inte är spekulativ smörja utan något snudd på mirakulöst: vi får sitta på första parkett och bevittna hur det går till när den varmaste och största av alla känslor föds i en människas kropp, eller är det inte så?
Nej. Låt er inte luras där ute.
Det är bara fejk alltihop.
Ja, det finns bevisligen undantag. Men de par som mot alla odds har lyckats överleva när kamerorna har slocknat bekräftar bara regeln: det går inte att hitta kärlek genom ett tv-program. Det går emot alla vettiga mänskliga instinkter att tro att fundamentet för en livslång relation går att vaska fram i gruppdejter inför hundratusentals tittare, hur ärligt uppsåt de som söker till programmen än må ha från början.
”Ensam mamma söker” är TV3:s och produktionsbolaget Meters termometer upp i ändalykten på vad de tror är ”vanligt folk”, men de missar målet totalt. De dryga 300 000 som fortfarande rattar in programmet gör det sannolikt i brist på annat – inte för att se människor låtsas bli kära till tonerna av Sven-Ingvars och Tomas Ledin.
”Jag känner att jag känner dom för lite för att veta vad jag vill”, sa Hanna i går om de tre killar hon har kvar att välja mellan.
Och för en sekund kändes ”Ensam mamma söker” nästan som ett ärligt program.

(Tv-krönika i Aftonbladet, 15/11-11)