Är det möjligt för ett program att vara för mysigt?
Ja, tyvärr.
Kalle Moraeus visar just prov på det i SVT.
Jag har länge velat gilla ”Moraeus med mera” men inte riktigt lyckats.
Det borde vara svårt att tycka illa om ett program som är så genomrekorderligt och trevligt, men det är också svårt att tycka om
det – av precis samma anledning. Kalle Moraeus är ofta rolig i sin kombinerade roll som programledare och konferencier, tonen är varm genom hela programmet och vyerna från Orsasjöns strand är vackra.
Men det saknas någon form av sälta i de småputtriga samtalen, någon form av drama i den välpolerade musiken. I går fick vi glimtar av det sistnämnda, i form av en laddad Tove Styrke och en vacker version av Andreas Johnssons gamla hit ”Glorious”, med Johnsson på gitarr och Moraeus på fiol. Men Johnsson bjöd även på ett riktigt sömnpiller när han framförde sin uttjatade dänga ”Sing for me” i duett med pantertanterna Lill-Babs, Siv Malmkvist och Ann-Louise Hansson. Och hip hop-artisten Adam Tensta verkade mest sur och ointresserad.
Om det blir en ny säsong av "Moraeus med mera" gör Kalle Moraeus klokt i att offra lite av mysighetsfaktorn till förmån för samtalsämnen och musikaliska möten som har potential att bränna till. Men det var svårt att inte dra på smilbanden när den 160 centimeter långe spelemannen bestämde sig för att lira basket med Tensta, och satte boll efter boll i korgen. I såna lägen är man villig att ha överseende med det sockerberoende som tenderar att vara programmets största svaghet.
Håkan Juholts och Lars Ohlys avhopp berövade SVT:s partiledardebatt på i stort sett allt drama redan innan den startade. Debatten tände till lite mot slutet, när centerns underbarn Annie Lööf (med beröm godkänd i sin primetime-debut) gick i klinch med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson om dennes invandringspolitik. Men med tre år kvar till nästa val, och med två tunga partier frånvarande, fick vi mest ett oengagerat samtal där Fredrik Reinfeldt stundtals såg ut att ha svårt att hålla sig vaken.
(Tv-krönika i Aftonbladet, 10/10-11)
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...