Det är lördag kväll klockan åtta.
Och SVT visar barnprogram.
Nu är det ju inget fel på barnprogram. Sveriges Television har varit lysande på att göra underhållning för yngre tittare sedan urminnes tider, och ”Bolibompa” har mer hjärta än tio Disney-produktioner tillsammans.
Och det är inget fel på trolleriprogrammet ”Helt magiskt”. Marie Serneholt och Malin Olsson gör ett godkänt jobb som käcka konferencierer för en timmes småtrevligt hokus-pokus där magikerna Joe Labero, Charlie Caper och Michael Halvarson sågar itu inhyrda kändisar.
Problemet är bara att kanalens tablåläggare har lagt programmet på en tid där de flesta barn borstar tänderna och gör sig redo för sängen.
För ”Helt magiskt” är ett barnprogram. Varken mer eller mindre.
När Charlie Caper blir inlåst i en tunna med vatten är det liksom ingen som tror att han på allvar riskerar att dö drunkningsdöden. Till och med min fyraåriga dotter utbrast ”han klarar det här, jag vet det”. Att en fyraåring kan se igenom dramaturgin som ett program som ”Helt magiskt” bygger på borde kännas problematiskt för SVT. För vi som är lite äldre har redan sett slipsar klippas itu och sättas ihop så det räcker för en livstid, tack så mycket. De visuella trick som ligger till grund för professionellt trolleri är säkert imponerande när man upplever dem live, men som tv-underhållning är det helt enkelt undermåligt.
För vuxna tittare, alltså. Barn tycker säkert det är roligt – om de orkar hålla sig vakna så länge.
”Robins” hade en av sina bättre kvällar i går. Alla moderna svenska talkshowvärdar – från Tengby till Luuk till Hellenius – har lånat friskt av David Letterman i ton och utförande, och det gör Robin Paulsson också. Men han börjar allt mer hitta en bra balans mellan det tokroliga och det allvarliga. I går bjöd han pastor Jesse Jackson på en Aladdin-ask, för att i nästa sekund fråga honom om medborgerliga rättigheter och vänskapen med Olof Palme – utan att det kändes krystat.
Det var faktiskt lite imponerande att se.
(Tv-krönika i Aftonbladet, 16/10-11)
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...