Julie: Vet du vad reklam är, pappa?
Jag: Nej, berätta!
Julie: Det är när de visar massa bilder på nåt de vill att vi ska köpa. För de vill ha pengar. Och så köper vi det. Och då får de pengar och blir glada.
Jag: Tänk vad du kan, Jullan!
Julie: Ja, jag kan allt.
Jag: Nej, du kan mycket men du är bara fyra bast. Jag är trettiosju och jag kan inte allt. Ingen människa kan allt.
Julie: Om jag dör och kommer tillbaka kan jag allt. Då kan jag säga "jag var död och det var roligt".
onsdag 20 juli 2011
Samtal med Julie, onsdag kväll
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...