Ännu en födelsedag och jag borde väl oja mig över min stålfarfarålder men fuck it. Jag minns hur jag var helt knäckt när jag la mig för att sova i lägenheten på Djäknegatan i Uppsala den 11 juli 1996, hur jag tänkte "22, nu är jag verkligen 22" med existensiell ångest i bröstet. Patetiskt.
Men jag borde blogga nåt så jag tänkte slänga upp en bild på en canvas jag fick av Jessica. Jag är så himla glad för den. Jag tog ett foto på bebbarna med mobilen när vi hade åkt upp på Dundret förra månaden. Där stod de i ett soligt regn och tittade ut över Gällivare när Edward fick syn på något och pekade.
