...är den här stiliga tjommen: John Griffith "Jack" London (1876-1916). Han blev bara 40 men levde livet till det yttersta. Och han skrev som en Gud.
Jag skriver inte som en Gud. Och jag är heller inte lika disciplinerad som Jack. Han skrev tusen ord varje dag. Varje. Dag. Oavsett om han var sjuk eller trött eller grinig eller svartsjukegrälade med sin fru Charmian. Tusen ord är inte tusen tecken. Tusen ord är långt. Vid mina sporadiska skönlitterära försök har jag bara kommit upp i tusen ord i undantagsfall, när jag fått inspiration eller druckit tre Red Bull.
Fyll mig med din ande, Jack. Jag behöver dig nu.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...