Sven ringer från Ackis med andan i halsen.
"Såg du?"
"Nej".
"SÅG DU INTE? Kalla tog precis OS-guld! Hon vann!!"
"Jaha. Ja, det var ju kul. Vi har haft disco här hemma. Bamse-låtar".
"Hon vann med sex sekunder!!!"
"Oj. Jättekul!"
Varför kan jag inte uppbåda mer patriotism? Varför identifierar jag mig inte med den här Charlotte? Hon verkar väl vara en gullig människa?
Men hennes seger gör ingenting för mig. Ingen-ting. Ändå skäms jag för att jag inte kollade. Det hade gjort min stackars sjuka far glad.
måndag 15 februari 2010
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...