Jihde var mitt första frilansuppdrag på flera månader. Ett halvår hade gått sen jag sa upp mig från Aftonbladet, och mitt avgångsvederlag var på väg att ta slut. Liv skulle snart födas, Julie och Edward var fem respektive fyra år gamla. Paniken hasade mig i hälarna, drömmen om att kunna försörja en familj som frilans kändes fåfäng och barnslig.
Jag kurade ihop mig där på soffan och bloggade nåt om ljuvligheten med det lilla livet. Det var en halvsanning, ett önsketänkande. Innerst inne hyste jag allvarliga tvivel på att det livet skulle gå att uppnå.
Sju år senare brinner tre röda ljus i köket. Ute faller blöta flingor från en gråvit himmel. Världen därute känns avlägsen och oviktig. Det lilla livet pågår, dag till dag, och jag tar det numera för givet.
