Bomber smäller under en grå, engradig himmel. Bilen tar en stor tugga av vårt ekonomiska fläsk igen, som en omättlig jävla haj. Boken blir inte skriven på, kilona rusar i höjden. Ledsnar på människosläktet, drömmer mig bort.
Hur vore det att bo på Antarktis?
Jobb trillar in, gott så. Raiders vinner några matcher, jag super mig full på en 40-årsfest och gör ett misslyckat försök att kallprata med Nicholaus Arson.
Jag tar bilen till ett tyst och stilla Tärnsjö en mulen och kall morgon. Min mamma är inte längre sig lik men vi kramas och det känns fint. ”Älskade pojke”, säger hon. Som jag behöver höra det, mina 45 år till trots.
Jag går ner i tvättstugan med min senaste bebis. Hon gör segergester mellan tvättmaskinerna. Jag förstår inte varför, men jag antar att hon har rätt.
lördag 9 november 2019
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...