I morse lämnade jag av min sista unge på dagis för första gången. Nackdelen med att ha fyra barn är att man måste gå igenom sån här skärseld inte bara en eller två gånger som de flesta svenne banan-päron. Utan fyra gånger.
Känslan att svika dem, att lämna dem till främlingar, att all trygghet och kärlek man pumpat dem med sen de föddes plötsligt raderas. Det första steget ut i en tuff värld, det första klippet av navelsträngen, den första puffen ut från fågelboet.
Förlåt, Annie. Men det kommer att bli bra. Du är älskad av så många här hemma.
onsdag 11 september 2019
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...