Annie växer till sig i min vackra frus mage. Hon sprattlar, sparkar, slår, lyssnar på sina syskon, på sina föräldrar, på ljudet av livet i en svensk mellanstor stad år 2018. Världen hon kommer att anlända till är svindlande vacker och gräsligt ful. Människosläktet hon kommer att sälla sig till är både småsint och majestätiskt.
En sak är klar: Hon kommer till en familj som kommer att älska och omfamna henne. Hon kommer att ha världens bästa syskon. Och världens bästa mamma, en människa som blöder empati, ambition, välvilja och kärlek. Jessica är det bästa som har hänt mig, och jag är så oerhört lyckligt lottad som får uppfostra två barn tillsammans med henne.
Annie kommer att få en hyfsad pappa också, if I may say so. Men jag är alldeles för fet just nu, så jag ska använda de här 75 dagarna att komma i form.
måndag 9 april 2018
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...