Vaknade i fredags med feber. Jessica hade gett sig av i ottan till Örebro för en heldags psykologseminarium, ungarna var friska och pigga och hemma på sportlov. Det såg ut att bli en dyster dag. Jag hade planerat en utflykt till bob-backen, men i takt med att tempen masade sig upp mot 39 var det bara att ställa in det.
Jag låg i sängen och var ömklig. Under tiden fixade Julie frulle till Liv, och sen kom hon in med en kopp té till mig. Edward hittade en tejprulle och fick för sig att tejpa min onda häl. Liv hämtade sin medicinlåda och undersökte mina öron med ett otoskop av plast. Sen sa hon åt Edward att plocka ner ett ex av min Alcatraz-bok från bokhyllan eftersom hon tänkte att det skulle göra mig glad att ha den hos mig.
Sen pälsade de på sig sina ytterkläder och traskade bort till Stora parken i den soliga men smällkalla dagen. Jag har världens bästa ungar, alltid, alltid, alltid.
söndag 4 mars 2018
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...