Another first

Om man bortser från de typ hundra spänn vi brukade få per skalle när vi lirade på olika ställen i Uppsala med L.A.F i min ungdom – och de 25 pesetas jag och Peter från Tyskland fick när vi var gatumusikanter i Malaga 1992 – har mina två stora drömmar här i livet (litteratur och musik) aldrig gett mig en fucking spänn.

Förrän nu. Den sista mars är dagen D för alla författare ute i landet, alla finkulturella stackare som sitter och trycker i dammiga ettor på Söder och lever på cigg och självgodhet. För den sista mars varje år utbetalas royaltypengarna.

Jag kommer inte att bli förmögen den sista mars, men det handlar inte om det. Det är symboliken; att en dröm kan bära manna, som en nickning från Gud om att livets kompass fungerar som den ska.