måndag 5 mars 2018

Feedback

Jag har alltid varit värdelös på att ta kritik. Alla som har lärt känna mig åtminstone en smula vet det om mig. Jag minns ett rekommendationsbrev jag fick efter min praktik på Augusta Chronicle våren 2000, där redaktionschefen Elizabeth hade skrivit att jag reagerade "positivt" på kritik. Min kompis Heather, som hade känt mig i typ en månad vid det laget, läste brevet och sa: "Eh, what? It's the complete opposite! You can't stand criticism!"

Hon hade rätt. Jag hatar att få kritik, även när den är välmenande och/eller korrekt. Särskilt när den är korrekt. I detta nu får jag hjälp av två amerikanska vänner att korrläsa min översättning av boken, och manussidorna kommer tillbaka till mig fullklottrade med korrigeringar. Jag som trodde jag behärskade det engelska språket! Men tydligen icke.

En röst inom mig vill be dem fara åt helvete, för att de har fräckheten att tillrättavisa ett sånt geni som jag. Who do you think you are, liksom. Tror ni att ni är bättre än mig, eller?

En annan del av mig vet förstås att allt de skriver är rätt, och att jag borde vara djupt tacksam över att de hindrar mig från att släppa en bok som kryllar av grammatiska och typografiska fel.

Jag måste jobba med den här delen av mig själv, märker jag.

2019

(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...