Nyss låg hon i en vagn, klunkade i sig välling och plirade på mig med allseende ögon. Nu går solen ner över Solna, och vi äter grillad halloumi på den grekiska kolgrillsbaren.
Hennes lilla hand i min när vi traskar mot Friends sen, i snöslasket. Det värdsliga larmet, det förgängliga glittret, dagsländorna på scenen som snart kommer att vara glömda. Den kollektiva glädjen i ett fruset land i norr, välviljan trots allt bakom de långa köerna till de svindyra popcornen och den cyniska, blinkande kommersen. Saxofonen i "Shuffla" som får ballongerna att vaja, ljudet av mullrande bas, den dresserade tjugoåringen från den narcissistiska familjen som firar sin vinst framför en blänkande led-skärm.
En 43-årig pappa och hans elvaåriga dotter på sektion 137. En blinkande, rosa hatt på hennes blonda lilla huvud. Hans kärlek till henne bultar som en vulkan i hans bröst, i takt med bastrumman som drar genom den gigantiska arenan.
söndag 11 mars 2018
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...


