En konsekvens av detta är att jag inte kan spela squash och/eller springa. Jag har blivit deprimerad och är numera den fetaste mannen i norra Europa.
Men från och med i förrgår har jag börjat ett blygsamt träningsprogram hemma i lägenheten, för att inte helt soffa igen. Det är tråkigt som fan, men det är gratis, går fort, belastar inte hälen och jag inbillar mig att det kommer att göra mig gott på sikt.
Träningsprogrammet á la Fon, vintern -18:
10-15 minuter på Bengt Isakssons gamla motionscykel, som är så trasig att sadeln hålls uppe med hjälp av en överbliven IKEA-skruv, och som efter några minuter ofelbart blir otrampbar hur man än ställer in den. Effekten blir som att cykla uppför K2 med Preston Lacy på ryggen. Efter en kvart är man helt slut.
10 armhävningar på ungarnas lekmatta från IKEA.
20 sit-ups på dito.
Inget stort steg för mänskligheten, kanske. Men livsnödvändigt för yours truly.
