Precis som alla andra förvånades jag av Micke Nyqvists plötsliga bortgång igår. Jag hade verkligen ingen nära relation till honom – vare sig som beundrare av hans skådespeleri (jag tyckte han var ok men han var inte min favoritskådis på något sätt) eller via mitt jobb – men jag intervjuade honom vid två tillfällen.
Den första gången träffade jag honom i hans loge på Dramaten 2005, i samband med att han inte hade fått åka till Oscars-galan där "Såsom i himmelen" var nominerad eftersom han spelade Tjechovs komedi "Platonov" samma kväll. Han var trevlig men, förståeligt nog, rätt sur över att inte ha fått tjänstledigt för denna once-in-a-lifetime-opportunity.
Den andra gången var 2012, i samband med att han spelade skurk i Tom Cruise-rullen "Mission Impossible 4: Ghost Control". Det var hans första internationella storroll, och jag frågade honom om han hade varit nervös under inspelningen.
Hans svar är vackert och vist på sätt och vis. Oavsett vilka utmaningar man ställs inför kan det ju inte gå mer än åt helvete. Jag ska försöka tänka på det.
onsdag 28 juni 2017
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...