Gjorde ett jobb på en bondgård utanför Eskilstuna idag. Stod där i solskenet och vinden och drog in lukten av mustig gödsel och nötkreatur i mina näsborrar och mindes besöken i Erikssons lagård som barn.
Jag berättade för en bonde om när jag blev stångad av den unga tjuren Ellert som 18-åring, och kände mig som en i gänget. Jag kanske borde leva i mullan och dyngan istället, med blicken mot himlen där flygen ritar streck? Att vara journalist är ju så...borgerligt.
Annat som hänt idag: jag är fet.
