torsdag 17 december 2015

Samtal med Liv, onsdag kväll

Liv: Titta månen!
Jag: Ja, där är den.
Liv: Den lyser inte längre. Den är ledsen.
Jag: Den är på väg in bakom molnen.
Liv: Den kanske dör.
Jag: Ja, kanske.
Liv: (pussar och sträcker ut armarna) Jag pussar månen. Jag vill krama månen! Men jag räcker inte ända fram. 
Jag: Jag vet gumman, det är långt till månen.
Liv: Jag kan flyga till månen, som en superhjälte!





In memoriam

Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...