Det är dags

Nu struntar vi i allt och kastar oss huvudstupa in i Jesuskrubban och Betlehems stjärna och alla varma och fladdrande barndomsminnen som fick det att lysa i våra hjärtan en gång för länge sen. Ja, vi är vuxna och cyniska och ingen jävel bryr sig om våra heligaste drömmar för vi är alla medelmåttor som ändå ska dö i anonymitet.

Men vi förtjänar att känna Gud, vi med. Även vi som egentligen inte tror på någon högre makt.

Särskilt vi. För vi törstar så efter något att gripa tag i.