Jag kommer nog aldrig att vänja mig med att ha två av mina barn halva tiden. Det är inte naturligt, och det är en sorg. Det går inte att komma ifrån det.
Därför var det både härligt och hjärtskärande att chatta på Facebook med min sexårige son idag (han var inloggad på sin mammas konto). Vi skickade löjliga stickers till varandra och han försökte skriva några stapplande ord.
Jag älskar dig också, vackra pojke. Nu och för alltid.
söndag 15 februari 2015
I love you, Jon
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...