Det första besöket var ett frilansjobb, det andra var för att Liv går på babypsalmsång ibland. Jag är fortfarande agnostiker med inslag av ateism; inget har förändrats. Men jag funderar mycket på tro och icke-tro. Många troende är så okritiska i sitt tänkande, så narcissistiska i sin övertygelse att Gud skulle ha en plan för just dem – ett av sju miljarder rätt puckade däggdjur på en oansenlig planet i utkanten av en relativt liten galax.
Men om deras tro gör att ljuset i vårkvällningen får ett större djup. Om musiken klingar vackrare, om vardagen fylls av en helt annan innebörd...då blir jag avundsjuk. Då kan det kännas orättvist att jag är förpassad till min tillvaro av världslighet och icke-tro.
