Gick på Aftonbladet-fest ikväll. Det har jag inte gjort på tre år.
Massa fjortisar hade tagit platsen för mina kollegor, men en del var kvar. Gossen. Kling. Sylvia. Olivia. Klas, fast han ska sluta. För en kväll var vi samlade igen. För en kväll var jag en del av en grupp igen.
Imorgon sitter jag ensam vid köksbordet.
Vad ska jag säga? Det kändes märkligt. Både bra och dåligt. Är det meningen att man ska tillhöra en flock? Är det savannens kallelse?
Eller kan jag fortsätta vara en kuf?
torsdag 12 februari 2015
Ekon från det förflutna
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...