Forsen i mitt namn

På 1700-talet var min farfarsfarfarsfarfarsfar en mjölnare som bodde i Forsby utanför Skultuna. Det var på grund av Forsby som hans tre söner senare tog sig namnet Forsling (själv hette han Andersson), men jag hade fått för mig att det låg i Småland. Sen i går var jag och Sven i Skultuna för att köpa ett piano, när han plötsligt spillde ur sig att det var här någonstans som våra förfäder hade bott.

Vi drog dit, och det var en oväntat andlig upplevelse. 250 år senare lyssnade jag för första gången på den bokstavliga forsen i mitt efternamn. Kvarnen där farfarsfarfarsfarfarsfar jobbade och slet är borta, men dammluckorna finns kvar, och ett gammalt rött trähus stod på andra sidan vägen. Vi fantiserade att det var där de bodde, men vi vet inte säkert.

Framför allt var forsen kvar. Jag härstammar från den yngsta av de tre bröderna som tog sig namnet jag och min familj bär idag, och jag är tacksam att han och hans storebrorsor gjorde det. Det är ett fint namn. Forsar symboliserar liv och rörelse.