Jag blir lite rörd av den här rymdsonden från ESA som flög i tio år innan den lyckades landa på en komet några miljoner kilometer ut i rymden.
Och sen tog batterierna slut. Några timmar fick den "uppleva" på kometens yta, sen var det över.
Lite som mänskligheten. Vi färdas genom oceaner av tid i en ocean av ingenting, sen blixtrar vi till och oroar oss för massa onödigt skit och kollar på fucking TV4 i en millisekund.
Sen tillbaka till ingentinget i all evighet, när batteriet tar slut.
