Nu har jag varit frilans i exakt två och ett halvt år. Det som till en början kändes ovant och exotiskt - att jobba från köksbordet i kallingar, till exempel - har blivit vardag. Jag är en rätt asocial person, antagligen för att jag växte upp i ensamhet på ett jävla fält i skogen, och jag har oftast njutit av att slippa kallprata med kollegor vid kaffeautomaten sju gånger om dagen. Därför har jag undvikit frilanskontor och dylikt som pesten. Men på sistone har till och med jag börjat känna att det kan vara ensamt att bara umgås med sig själv mellan halv nio och halv fyra varje dag. Jag är förvisso em otrolig man och bra på att konversera med mig själv, men...
...men idag tog jag min MacBook och satte mig på ett fik nere på stan. Bossanova i högtalarna. Wifi i luften. Sköna fåtöljer. Några andra tjommar med datorerna uppfällda på borden intill mig.
Samhället, ändå. Det är fint ibland.
