Det har varit en lysande vecka för eder trogne Fon. Inlägget i måndags var patetiskt: om jag så blir tvungen att amputera båda mina armar kommer jag att ha mycket att leva för; lite astma är inget att gnälla om och ain't fucking stopping me från att tacka slumpen att jag får vara med om allt det här (slumpen, inte Gud: jag känner mig ateistisk idag).
Ikväll är världen ett vackert ställe, en ljum smekning som har färgen av champagne. Jag har jobbat hårt hela veckan och dragit hem några ekollon till boet. Jag har släpat mig till spåret på Björnön och sprungit några kilometer för första gången på länge. Nu ser jag på en dokumentär om Apollo-programmet och tänker att jag älskar USA så mycket. Och livet. Och det ständigt pågående äventyret.
Allt på samma gång.
fredag 26 april 2013
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...