I döden är vi alla anonyma. Så här ser Gustaf Frödings grav ut i dag. Översnöad och ensam och dyster. Inte ens Mando Diaos fans har brytt sig om att lägga en krans här, eller skotta bort snön för den delen.
Så fåfängt att försöka bli odödlig. Snart ligger jag själv under en driva nånstans. Och ännu färre kommer att bry sig.
lördag 16 februari 2013
Six feet under
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
För ett tag sen satte Edward ner foten i plugget. Hans klass fick lära sig en alfabetsramsa som gick så här: ABCD - råttmor kokar te EFGH...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...