Avbön

Det förra inlägget var patetiskt, typiskt mig att hetsa upp mig för massa onödigt skit. Jag måste helt enkelt hitta styrkan att 1. gå ur Fejjan, eller 2. sluta bry mig om muppar (eller mörtar, som ungarna tror att jag säger när jag drabbas av road rage i trafiken).

Dessutom upptäckte jag Kleerup och Loreens "Requiem solution" i kväll och flyter i Guds oceaner i detta nu. Solen är på väg ner över en grönskande vänsterkurva i Atlanta och jag badar i kärlek kärlek och kärlek och det är möjligt att Hitchens hade fel ändå. Men Gud är så mycket mer än religionerna. Gud är kärlek och det är möjligt att den kärleken skapade universum på något sätt. Jag vill verkligen inte dö. Omkörningen i åskovädret -01, gängstryket -92, balansgången vid Selångersån -98, alla gånger jag dansat tipp-tapp med liemannen...evigheten är för lång och jag vet inte varför jag inte har älskat mig själv mer.