Varannan vecka-livet är så klart värdelöst på många sätt. Hur positivt inställd man än är till separationer så går det inte att komma ifrån att det är en gigantisk sorg att inte få träffa sina barn varje dag. Så många avsked man måste ta, så många tårar man måste svälja ner. För det finns ju inget alternativ.
Men okej. Det finns ju en framsida av det myntet också. Alla återseenden man får vara med om, efter en vecka av saknad.
