Varannan vecka-livet är så klart värdelöst på många sätt. Hur positivt inställd man än är till separationer så går det inte att komma ifrån att det är en gigantisk sorg att inte få träffa sina barn varje dag. Så många avsked man måste ta, så många tårar man måste svälja ner. För det finns ju inget alternativ.
Men okej. Det finns ju en framsida av det myntet också. Alla återseenden man får vara med om, efter en vecka av saknad.
onsdag 9 januari 2013
Glaset är halvfullt, säger vi
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...