Gjorde ett inhopp på en scen här i Västerås igår. Adams band Apple Boy hade releasefest på sin nya ep och Adam bjöd upp mig för att köra en gammal Jackson C Frank-låt som vi båda tycker om. Det var kul och Livan såg glad ut i publiken men det kändes vemodigt också: i ett parallellt universum är jag ju rockstjärna vid det här laget. I ett parallellt universum är jag mångmiljonär och objektet för tiotals böcker som alla försöker förklara mitt geni.
Det blev inte riktigt så i det här universumet.
