Igår fick vi veta att Edward måste ha brillor. Han är översynt nåt så fruktansvärt och har sett världen genom ett suddigt filter under sina snart fyra år i livet. Om två veckor kommer han att få sina första glasögon, och sen kommer de att bli en del av honom under all överskådlig framtid.
Eftersom jag har noll tillit till människor på den här jorden tog jag det här beskedet pinsamt hårt. Jag vill att mina barn ska få en så lätt resa som möjligt genom det helvete som grundskolan innebär, och Edwards förutsättningar för att glida igenom plugget utan att utsättas för mobbning och gliringar försämrades precis avsevärt. Fan ta den ungjävel som försöker få min son att tro att han är något annat än världens vackraste pojke. Den här världen är inte god nog åt mina barn. Den här världen kan dra åt helvete med sina rädslor, trångsynthet och skönhetsideal. Jag vill hålla Julie och Edward och Liv inlåsta i all framtid och aldrig släppa ut dem i den dynghög som är mänskligheten.
Gubben är dock i extas över den här händelseutvecklingen. Han tycker det ska bli fantastiskt att få brillor "som en riktig agent". Han är så solig. Igår på sjukhuset fick han några ögondroppar som gjorde att hans pupiller vidgades (se bild), och trots att de sved vaknade han i morse och sa
pappa jag vill åka och kolla ögonen igen!
