Livet just nu för tjockt...

...för att blogga. Roar mina fans världen över med att byta lay-out istället.

Enjoy.

Bullar. Långfredag.

I luften

Flög till Malmö tur och retur förra veckan. Njuter av att vara i luften, njuter av jetmotorernas vrål, njuter av solen som alltid skiner ovanför de tröstlösa molnen, njuter av kaffet i muggen som skvalpar på den uppfällbara brickan. Borde inte skriva detta på grund av att man numera förväntas känna "flygskam", men jag gör det ändå. Jag älskar att flyga. Skulle helst vilja ta en 777 över Atlanten, men det var fint att göra en blixtvisit i Malmö också.

En fotograf mötte upp på Sturup och vi åkte förbi Zlatans barndomslägenhet i Rosengård till två föräldrar i min ålder som sörjde en nyss avliden son. 18 år, död av en överdos rökheroin. Mitt yrke är så märkligt ibland, plötsligt satt jag mitt i en främmande familjs enorma sorg och försökte ta in det oerhörda de berättade för mig. Jag brottas också med en sorg, men att förlora ett barn...jag tror inte på att be till en Gud men jag ber ändå: bespara mig detta ofantliga öde, Jahve.

Tidig påsk sen i Stalbo. Skattjakt med farfar, Annies första påskägg innehöll en ullig kyckling. Agneta en smal skugga av sitt forna jag, den nedsvalda gråten i halsen när vi åkte hem på kvällen, Julies hulkanden i min famn. Ungarna fick en sinnessjuk idé och badade i den fortfarande delvis isbelagda Huddungesjön på eftermiddagen. Min mamma hade älskat att hänga med och njuta av det mäktiga ljuset över den stilla sjön, men hon var för trött.

Edward hoppade i vattnet som en galning. För några hundradelar hängde hans lilla kropp i luften, sen förenade den sig med den tregradiga kylan. Ungdomen personifierad, antar jag. Livet som vill så mycket, i alla tider.

Vacker spis

Besök av svärmor på Ersta igår, och jag och Liv kilade iväg några timmar för en biofilm. På Medis hade Alternativ för Sverige torgmöte och ett hundratal motdemonstranter stod bakom polisbarrikader och skanderade "Åk hem, nassesvin!"

Livs oförställda lilla barnblick på samtiden. Sverige 2019, ett polariserat land, en kokande gryta, men allt hon hör är några människor som står och ropar lite i eftermiddagssolen.

När vi gick in på Filmstaden upprepade hon vad de hade ropat där ute på torget. Men i Livs värld finns det inga nassesvin som bör uppmanas att åka hem.

Liv: Jag tror de sa "H, M, vacker spis". Jag är inte säker, men jag tror det!

Sen körde vi danstävling på trottoaren tillbaka hem till hospice. Den där flickan lär mig så mycket, varje dag.

Fri, sju

Den 1 april är inget skämt för mig längre. Istället är datumet årsdagen då jag officiellt blev frilans 2012. Varje år tvingar jag min familj att skriva hurtiga hälsningar för att fira denna frihetens dag. I går köpte jag bubbel, Liv ritade ett kort med en inverterad 7:a på och hela min familj (till och med Annie) skrev vackert pepp.

Ända sedan jag blev frilans har jag känt universums godkännande nickningar. Oväntade dörrar har öppnats, en bok har skrivits, kunder har knackat på dörren utan att jag behövt anstränga mig. Det har känts rätt ända från början, som att ha medvind i en nedförsbacke. Även när det har varit tråkigt och segt och läskigt har det känts rätt.

Jag har inte löpsedeln så ofta längre, men i går, på min årsdag, hade jag tydligen det. Och igår, på min årsdag, klättrade min bok upp på plats 14 över de mest lyssnade ljudböckerna på Storytel just nu. Det var den högsta placeringen hittills, och det hisnade för mitt inre – plats 14 av totalt 120 000 titlar! Jag är så tacksam över att min lilla bok fick ett andra liv på det här sättet.

Jag poppade popcorn klockan åtta. Julie var sjuk och åt rester av en tacomiddag efter en tupplur. Edward käkade upp hela skålen popcorn, Julie skällde. Liv dansade. Annie observerade från golvet. Jessica smuttade på bubblet och var hetare än en solvind.

Det var en perfekt kväll.

Samtal med Liv, tisdag eftermiddag

Jag: Du måste vara tyst när vi kommer hem, för mamma tar en tupplur.

Liv: Jag är tyst som en mus. I en vattenpöl som har drunknat.