söndag 17 februari 2019

Söndag

Anundshög var glashal och i en bäck porlade vatten strax ovanför nollpunkten när jag parkerade med mina äldsta killingar i en biljävel som snart måste besiktigas. Vi besteg massgraven med kungar i och tittade ut över fälten under den mjölkvita himlen.

Edward åkte kana ner. Hela vägen ner. För han är mycket galnare och modigare än vad jag var i hans ålder. För han är sin egen person och allt jag ska göra är att älska och beundra honom. Min son ska inte bli en kopia av mig. Jag finns ju redan.

Förra månaden var det sydkoreanska gossar som gällde. Nu har Julie blivit besatt av Billie Eilish, nån 17-årig brutta från L.A. som ser ut som en nihilist och sjunger lite som Stina Nordenstam. Hon är sin egen person och allt jag ska göra är att älska och beundra henne.

Julie, alltså. Inte Billie.

Vi åkte hem och jag gjorde spaghetti och köttfärssås och det var en rätt fin dag. Mitt i mitt liv, mitt i mina barns barndom.



2019

(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...