Naturen och barnen ger henne lite extra kraft. När vi glider ner för backen på varsin sparkstötting går det att låtsas att allt är som vanligt för några sekunder. När hon håller mitt tredje barn i sin famn är hon farmor igen och ingen annan.
onsdag 27 februari 2019
Minnet av den hon var
Från någonstans djupt ner under havsytan ropar jag till min mamma. Vaga impulser når henne, en vindpust av igenkänning, ett flyktigt minne av den riktiga människan.
Naturen och barnen ger henne lite extra kraft. När vi glider ner för backen på varsin sparkstötting går det att låtsas att allt är som vanligt för några sekunder. När hon håller mitt tredje barn i sin famn är hon farmor igen och ingen annan.
Naturen och barnen ger henne lite extra kraft. När vi glider ner för backen på varsin sparkstötting går det att låtsas att allt är som vanligt för några sekunder. När hon håller mitt tredje barn i sin famn är hon farmor igen och ingen annan.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...