Tiden är så märklig. Det var ju inte länge sen jag satt här, i samma rum, på samma datum, och skulle summera 2017. Ändå hann så mycket hända det här året. En ny människa kom till vår familj. Ett mirakel, det fjärde i ordningen. Hur kunde jag bli så välsignad av Satan?
Årets händelse: Strax efter midsommarlunchen i Tillberga kände Jessica att det var dags. BB var lugnt och tyst, tack och lov, och 19.39 kom Annie Stina Hilda Agneta Forsling till världen. Blott några minuter gammal tittade hon världsvant in i min mobilkamera och såg ut att le. En uråldrig själ i en knubbig bebiskropp, redan så djupt älskad och självklar.
Årets fru: Vi har varit tillsammans i åtta år, ändå känns Jessica fortfarande som en nyförälskelse för mig. Jag tröttnar aldrig på att vara med henne, även när vardagen skriker socialrealism, kaffet är bränt och himlen är Gdansk utanför våra fönster. Hon är hetast i norra Europa och mitt livs kärlek, och jag hade sådan förtvivlad tur som träffade henne. Jag älskar dig, snygging.
Årets bebis: Annie. Eller "bubbi" som Julie döpte henne till. Jag älskar dig, din grate.
Årets barn: Julie, Edward och Liv. Alla tre växte på olika sätt, alla tre ömsade skinn. Alla tre fortsatte lysa klart med sina oändligt soliga själar, fortsatte göra mig så stolt, fortsatte fylla dagarna med liv, lust, skratt, kärlek, genialitet. Jag älskar er, ungar.
Årets låtar: "Return of the rat" av Nirvana, "Day one" av Hans Zimmer, "Rockstar" av Post Malone, "Hells Bells" av AC/DC, remixen av Aviciis "Hey brother".
Årets öl: Lagunitas Day Time Ale och Ska Brewing True Blonde Ale.
Årets bok: "A farewell to arms", Ernest Hemingway.
Årets sportupplevelse på plats: Raiders-Seahawks på Wembley i oktober, även om Raiders var så usla att de borde ha stryk.
Årets sportupplevelse i övrigt: Skiter egentligen i fotboll men blev en smula exalterad några gånger under sommarens VM.
Årets sportutövning: Squash med Joni på Bellevue.
Årets jo-jo: Tappade några kilo under sommaren men slutar året fetare än någonsin.
Årets tv-serier: Narcos säsong 3, Narcos: Mexico säsong 1, Designated Survivor säsong 2, El Chapo, säsong 2.
Årets nervösaste timmar: I lakanen på rum 201 av Mornington Hotel en natt i början av november, inför en direktsänd SVT-intervju i ottan om mordet på Whitey Bulger. Gud så min glossofobi rasade i bröstet i den där sängen. Men mina minuter i rutan gick bra, även om fejset var plufsigt som satan trots sminkösens insatser.
Årets nervösaste timmar 2: En eftermiddag i slutet av november, inför ett föredrag på bibblan om boken. Glossofobin bubblade nästan över när jag såg att ett trettiotal personer dykt upp (trodde på förhand att det skulle komma typ tre), men föredraget gick svinbra. Och stoltheten jag kände efteråt när jag vandrade hem i den mörka och kalla kvällen var enorm.
Årets leenden: Annies runda bullfejs, som ofta sprack upp i ett leende som konkurrerade med universums soligaste nebulosor.
Årets jobbrelaterade glädjeämne: Att Storytel ville göra ljudböcker av ett tiotal av mina artiklar. Och att vissa av dem tydligen laddades ner en hel del. Oväntat och smickrande.
Årets jobbrelaterade besvikelse: Att bokaffären på Alcatraz inte ville sälja min bok. Men ett litet plåster på såren kom i december, då en av USA:s största true crime-poddar rekommenderade min egenpublicerade, egenöversatta skit.
Årets konsertupplevelse: Luciakonsert med Livs kör i Gideonsbergskyrkan, då min sexåring röjde som en rockstjärna och gjorde sin far mäkta stolt.
Årets teaterupplevelse: "Robin Hood" med Julies teatergrupp i maj. Min elvaåring stod för en lysande insats och belönades av oss med en Oscar efteråt.
Årets mest hörda fras: "Rund macka med ost".
Årets resa: London med Sven och Edward i oktober. Tre generationer vandrade på gatorna i en myllrande miljonstad och ett minne föddes för livet.
Årets sorg: Att Agneta gick ännu längre in i dimman och inte längre förstår vem jag är. En väntad händelseutveckling, ändå så svårgripbar och smärtsam.
Årets Sisyfos-jobb: Att ta bort tre lager tapet på väggjäveln i vardagsrummet.
Årets bröllop: Dan och Ylva i Dalarna i augusti.
Årets vanligaste företeelse: Att någon grannunge ringde på dörren och ville leka.
Årets möte: Henke på Arlanda den 28 november. Att träffa min ungdoms bästa vän för första gången på ett årtionde var en snudd på religiös upplevelse.
Årets roligaste jobb: Dokumentet om Whitey Bulger i Aftonbladet, intervjun med Raiders kicker Daniel Carlson för Sportbladet, årsbilagan för Aftonbladet.
Årets promenader: Med Jessica och Annie upp till byn en ljummen sommarkväll, med Sven ut till myran en kulen vintereftermiddag.
Förhoppningar inför 2019: Min familjs hälsa. Bara det. Allt annat är förmätet och oviktigt i det stora hela. Snälla Satan och/eller Jahve: håll er hand över mina älsklingar under det kommande året.
Du var ett bra år, 2018. Ett välsignat år, ett fulländat år, ett år då livet levdes. Tack för allt.
