Det blev inget pepparkakshus, utan en kyrka. Med ett tak som rasade in över natten, och en stora glipa där klistret inte räckte till. Vi lyssnade på Eilert Pilarm, sockret brände sönder en kastrull och glasyren sprutade åt alla håll.
Vi var amatörer, men humöret var på topp. Det var jag, min fru, min dotter, min son, min dotter, min syster. Det var en kväll med familjen, en sån där varm och trygg kväll som jag kommer att minnas någon gång i framtiden när allt kanske är helt förändrat och köket ekar tomt.
