Tio mil i blötsnö till Lindesberg, tio mil i blötsnö hem. Frukost på Doncen, lunch på Doncen. Hennes lag får stryk i handboll men hon gör ett mål. Jag, stolt på läktaren, högljutt tjoandes.
Batterierna på våra mobiler tog slut i bilen på vägen hem. Som i den gamla världen. Så ljuvligt med tystnaden som infann sig. Bara jag, min dotter, och den fallande snön utanför bilfönstret.
(Sen på kvällen, röj något så fruktansvärt med väninnorna och lillebror. Julies kompisar är helt sjövilda, med goda, fria, uppriktiga hjärtan. Precis som hon).
