Blev intervjuad av Upsala Nya Tidning häromveckan, och idag lades artikeln upp på nätet. Jag länkade till intervjun på Fejjan nyss, och slogs av att det här är den första grej om boken som Bob Luke inte kommer att kunna lajka. Han gillade allt jag la upp, trots att han inte förstod ett skit av vad jag skrev. Det brukade alltid göra mig glad, men han dog som bekant för två veckor sedan.
Men några minuter efter att jag la upp länken till UNT-intervjun var hans tumme där. Jag vet att det är Bobs fru som hanterar hans konto dessa dagar. Men det kändes ändå fint att inte ens döden kunde hindra Bob från att peppa mig:
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...